Mainio yhteenveto mainiosta kirjasta
Lähes päivittäisessä tuntumassa kirjoittajan ajatuksenjuoksuun osasin tätä kyllä vesi kielellä odottaakin. Tämä on aivan mainio yhteenveto kuten on itse Kilven kirjakin, Suomen ja suomen toiseksi paras, heti kirjainta lyhyemmän eli Kiven Seitsemän veljeksen jälkeen. Olen Alastalon lukenut suomeksi ja ruotsiksi. Jälkimmäisen lukupiirissä. Jäi nimenomaan mieleen sen ruotsintajan Thomas Warburtonin vaatimattomuus käännöksensä esittelyssä. Ei todellakaan aihetta vaatimattomuuteen: aivan loistava käännös, samaa herkkua alusta loppuun. Näin sen koin, vaikka en ole sen enempää Kilven käyttämän puheenparren kuin ruotsinkielen tuntija. Se herkullisuus on jossakin muussa kuin asiantuntemusta edellyttävissä hienouksisssa. Sitä on sekä yleisessä ajatuksenjuoksussa, juonessa että esiin putkahtelevissa yksityiskohdissa, kirjoittajan taidossa. Ja sitä lukijalle saakka välittyvää taitoa on sekä näillä alkuperäisillä Kilvellä ja Kivellä että heidän tekstiensä käsittelijöillä Warburtonilla ja Pihlannolla. Vaikka alkuperäisiä teoksia monella kielellä luenkin, en lainkaan väheksy käännöksiä. Mieleen on jäänyt pari viheliäistä ja pari loistavaa. Tämä Warburtonin Alastalo on toinen loistava, toinen on Saarikosken suomennos kohukirjasta Joycen Odysseus. Saarikosken parempi kuin alkuperäinen. Ehdoton mielipiteeni. Viheliäisin kohtaamani on, en enää muista kenen, Sienkiewicsin teoksesta Chlupy, Talonpojat. melkein yhtä hutaisten, tai ei niinkään hutaisten vaan mutkat suoriksi oikaisten on mielestäni anteeksiantamaton Jean Louis Perretin Kiven Seitsemän veljeksen ranskannos. Jälimmäisen pystyy helposti toteamaan jopa ranskaa taitamaton tästä linkistä: parhaita paloja jätetty kääntämättä. SevenBrothers-fin-fra
Tästä Pihlannon herkkupalasta ilman muuta täydet viisi tähteä.
|
An excellent summary of this excellent book
In almost daily contact with the author I knew what to expect. This is just as great summary as is the book Alastalon salissa of Kilpi, the second best written in Finland and in Finnish, immediately following after Aleksis Kivi's Seven Brothers. I have read Alastalon salissa in Finnish and in Swedish. The latter in a reading circle. Stayed specifically in mind the humble words of the translator Thomas Warburton at the preface of the book. There really is cause for modesty: absolutely brilliant translation, the same quality from start to finish. I say what I experienced, even if being no expert in the local dialect nor in the Swedish language. The litterary deliciousness is something else than the finesses that only experts can find and understand. It is as well the general idea of the text, as in details that pop up when reading, with one word, in the author's skills. And that skill is possessed by these original authors as these mentioned mediators Warburton and Pihlanto. Even if reading original works in many languages, I do not belittle translations. I have in mind a couple of poor and a pair of brilliant translations. This Warburton's is one of the great, the other is the Finnish translation of the Book of Joyce's Ulysses by Pentti Saarikoski, better than the original. That is my definite opinion. The worst I have read, I no longer remember by whom, the translation of Sienkiewics' book Chlopy, Peasants. Almost as messy, or not so messy, but in an unforgivable hurry is done the French translation of Kivi's Seven Brothers by Jean Louis Perret. The latter is anybody able to see even without knowing French at this link: the best pieces being left without translation. SevenBrothers-fin-fra
The piece of delicacy by Pihlanto well deserves the full five stars.
|
En utmärkt sammanfattning av denna utmärkta bok
I nästan daglig umgänge med författaren av det här sammandraget kunde jag väl vänta vad det blev. Detta är ett just så bra sammandrag som är boken Alastalon salissa av Volter Kilpi, den nästbästa boken skriven i Finland och på finska som ja g tycker, genast efter Aleksis Kivis Sju bröder. Jag har läst Alastalon salissa på finska och på svenska. Den senare i en läsarkrets. Stannade särskilt i minnet, översättaren Thomas Warburtons blygsamhet om översättningen i förord av boken. Det finns verkligen ingen anledning till blygsamhet: absolut lysande översättning, samma intensiva grepp från början till slut. Jag säger vad jag upplevt, även om jag inte är någon expert varken i lokal dialekt eller svenska språket. Läckerheter är någon annanstans än i saker där expert kompetens behövs. Det är den allmänna idén av texten, enkelt genomskådas samt i detaljer som uppkommer, med ett ord: i författarens kompetens. Och den kompetens äger också både Warburton och Pihlanto. Trots att jag originalverk på många språk läser, vill jag inte förringa översättningar. I minnet har fastnat ett par olyckliga och ett par lysande äversättningar. Detta Warburtons är en av dem, den andra är Saarikoskis finska översättning av Joyces Ulysses. Saarikoskis bättre än originalet. Detta är mitt absoluta yttrande. Den mest avskyvärda är, jag minns inte längre vems, Sienkiewics bok Chlopy, bönder. nästan lika förvirrad, eller inte så förvirrad som omsorgslös och oförlåtligt förhastad är enligt min mening, Jean Louis Perret Kivis Sju bröders franska översättning. Det senaste kan man konstatera genom denna länk även utan att kunna franska: de bästa bitarna har lämnats oöversatta. SevenBrothers-fin-fra
Pihlantos delikatess är utan vidare värd för alla fem stjärnor.
|